wickedhighway

Så jävla liten och pluttig. Inte för att jag kanske är äldre, smartare och klokare idag men man kan ju alltid hoppas. Jag är trött på att leka lekar fram och tillbaka, behöva tänka vad man får säga och inte får säga hela tiden. Jag är som jag är och passar det inte så kan jag inte göra något åt saken. Är det rätt så är det.. men jag vet inte. Och jag orkar inte fundera över det heller. Eller det är ju det jag gör. Arrgh. Varför är jag en mästare på att hamna i knepiga situationer? Nu ska jag sluta flumma. På återseende.