wickedhighway

Don´t speak. I know what you´re thinking. I don´t need your reasons. Shh.
Jag behöver mig själv. Jag bygger upp mig själv nu. Jag bygger min kropp
så som jag vill ha den. Det är slitigt som fan. Men jag mår bra. Jag kommer
må ännu bättre. Jag är fantastisk. Jag är awesome. Inside out.

jag.har.aldrig.någonsin.varit.med.om.värre.

men nu är det gjort. efter tretusen extra bedövningssprutor.
jag orkar inte vara trevlig, rolig, skämtsam, söt, gullig.. ber om ursäkt på förhand.

guldstjärna till amanda som kliver upp efter sin stängning bara för att följa med, trots att hon egentligen inte har psyke för sånt där själv.

hejdå.

Här ligger jag. Med tandvärk från helvetet. Med huvudvärk från helvetet. Jag är slut. Min kropp orkar ingenting. Det känns som världens jävla projekt att gå upp och kissa. Jag orkar inte. Jag ser ut som sju svåra år. Och på torsdag ska dom döva mig och rycka ut skiten. Jag mår dåligt bara jag tänker på det.

Igår när Malin precis hade lämnat bilnyckeln så svimmade jag på hallgolvet. Som vanligt kan jag inte hantera situationer där jag inte har kontroll utan fick panik när jag vaknade och inte förstod vart jag var. Elin och Kajsa var på step och Amanda golvade.. ringde Anna och fick väl halvt ur mig vad fan som hade hänt. Stackarn hon kan inte ha hört många vettiga ord. Men hjärta som hon är så kom hon på tre sekunder. Och bara satt här med mig och pratade tills jag kände mig okej igen.

Hur som haver så var meningen med detta inlägg inte att självömka (eller jo lite kanske) utan mer påminna mig själv om vilka fantastiska människor som berikar mitt liv dagligen. Jag har vänner som kommer med vatten och alvedon på morgonen, som ringer flera gånger om dagen bara för att kolla så jag mår bra, som springer hemifrån på tre röda när jag svimmar och får panik, som kommer med middag och efterrätt på alla hjärtans dag, som lyssnar, som pratar och som gör mig till en bättre människa. Det är riktig kärlek. Vardagskärlek. Världens bästa. Stort jävla hjärta till er!

Den här dagen började inte alls bra. Inte alls på humör för någonting och det mesta kändes rent ut sagt likgiltigt. Men vilket avslut. Har suttit med världens bästa tjejer och bara myst och lyssnat till en massa aussiehistorier och diverse annat. Det var så sjukt kul att se Alice efter ett helt år. Galet. Och snart åker hon tillbaka.. usch. Men vi ska dit. Vi ska hälsa på. Vi ska.

Kajsa och Alice rullade hemåt och kvar satt vi tre och Anna.. vilken tjej. Vilken jävla tjej det där är säger jag bara. Vi bara pratade och pratade tills klockan blev alldeles för mycket. Återigen, vilken tjej. Vän, PT, kollega. Fantastisk. På lördag har vi bokat fest. Det tänker jag se fram emot i fem hela dagar nu. Jojomen.



So long suckers. Måste sova så min måndag kan börja lika strålande som min söndag avslutades.

Man kan ju också välja att sitta en hel kväll och prata FOR.. baby vi fixar det där!



Sen ska vi fira hela sommaren! KBK! Charm först. Sen planering. Inga problem.

Sitter med benen uppslängda på köksbordet och datorn i knät och smälter maten. För så får man göra när man är ensam hemma. Försöker ladda inför kvällens träningspass men det går sådär.. fett jävla trött och seg. Ikväll flyttar Elin in eftersom temperaturen i hennes lägenhet är under all vettig standard.. tur det eftersom Amanda är fast i London. Saknar min kombo.



Vackraste bebis är alltid med.

 

Det blir bara kaos i mitt huvud när jag tittar på gamla bilder. Arg. Ledsen. Förbannad. På mig själv. Skärpning. Och det här med att tro att det är snyggt att vara blond fast man egentligen är så jävla mörk.. gah, vakna. 2012 ska handla om mig, och människor som suger min energi får suga någon annanstans.

 

 

Jag är långt ifrån där jag vill vara. På många plan. Men det får ta sin tid. Att skynda något resulterar bara i ett problem som du iaf måste lösa senare.

Umgänget med Elin slutade med en timmes prat och en timmes powernap i soffan.. Amanda slocknade i sin säng. Det hade nog varit en syn för någon utomstående. Men nu är det bara att tagga till och KÖRA.



Warra warra!

Vi har gått in i februari. Snart går vi in i mars. Det ger mig lite ångest.. eller nej, det ger mig faktiskt rätt mycket ångest om jag ska vara ärlig. Men det är väl bara att bita ihop och se glad ut!



Nu ska jag städa av lägenheten och vika tvätt. Är man ledig så är man.. Förhoppningsvis så kommer Elin förbi strax. Har inte träffat varken henne eller Kajsa på flera dagar. Det känns ju lite knepigt. Sen blir det tagga till inför veckans andra PT-timme. Lät bli styrkan igår när jag och Amanda gick ner och körde bara kondition och det var nog bra. Att ha fet träningsvärk när Anna kör igång är inte kul. Nej just ja.. städa var det.

Girl go ahead be just like him, go run the streets just like him.
Keep a straight face when you tell a lie, keep it hid in the dark.

Vilken fantastisk tisdag jag hade igår. Drog mina timmar på jobbet, slutade i vettig tid och hade varit smart och handlat på rasten. Åkte hem och lagade mat till mig och Amanda. Sen åt vi tillsammans för första gången på hur länge som helst. Sen svidade vi om och gick ner på gymmet och tränade. Så jävla jobbigt, men så jävla skönt. Jag hatar Anna och jag älskar henne på samma gång. När vi kom hem utpumpade och slutkörda satt vi i köket och pratade en lång stund. Efter en hel del djupa tankar kom vi in på det här med datumparkering eftersom det vid månadsavslut vid ojämnt datum är lite svårt att komma ihåg att man två nätter i rad måste stå på samma sida.. Amanda hade glömt. Amanda svor. Men det var ju tur att vi kom på det innan lapplisorna fått möjlighet att trycka till. Vi gick ut och skulle flytta bilen och tydligt hade nog MÅNGA glömt, för alla stod typ fel. Höhö. Vi gled runt i audin en bra stund innan vi gick in igen, superskivan från 2007 var bara underbar, och nu finns den på min ipod. YES!

Dags att rulla mot jobbet strax. Dag sex. Jag behöver sova ut, IMORGON. Månadsarbete, fullt upp, tvättid, Kajsa ska laga fisk(?), träna, bring it.. ingen rast och ingen ro. HEJ SVEJS.